Idag är det måndag, dagen som många kallar för ”The International Chestday”, dagen då man får köa till bänkpressen och knuffas med hockeyskydd för att få tag i en kabelmaskin, kanske även den bästa dagen att vända på det hela och köra ben!

På tok för många killar struntar i att träna ben, jag skall inte heller sticka under stolen med att jag var dålig på att köra benpasset kontinuerligt fram tills för ungefär 1,5 år sedan. Orsaken till att många fortfarande skippar ”legsday” är ett mysterium för mig, även om jag hade dåliga ben förr så var dom fortfarande bättre än genomsnittet på stadsgymmen.

Vill killar ha spinkiga ben?
Är det helt plötsligt snyggt att ha tändstickor till ben? Gillar kvinnorna det? Är man rädd att se för krallig ut?

Varför accepterar dom den hemska kontrasten av en grym överkropp gentemot kassa ben?
Är det i tron om att aldrig hitta ett par jeans som sitter bra? Eller är bara det som ”syns” på dansgolvet viktigt? Är man medveten om hur hemskt det blir med dagens beachmode med korta badshorts?

I dagens samhälle så brukar ens färdigheter i gymmet ofta mätas i den delikata frågan ”hur mycket bänkar durå?”, frågan är snarare varför man aldrig får frågan ”hur mycket böjer durå?”. I min värld så bryr jag mig helt ärligt inte om någon bänkar 140kg sålänge man inte ens klarar 100kg i knäböj, frågan är väldigt uttjatad och ämnad åt discogymmarna.

På bilden ovan så ser ni förvandlingen mina ben gjort på lite mer än ett år, dock så väger jag bara 2kg mer på bilden till höger.

Ikväll så står knäböj och raka marklyft på schemat ackompanjerat med benspark och lårcurl, en prima kombo för att lägga på finfin massa på kycklingbenen, let the legsday begin!

See you tomorrow wheelchair!